som jag hade dig förut

Kräks lite ibland. Så där på måfå. Man gör saker man inte borde och sen önskar man att de aldrig blivit gjorda. Jo, jag tackar ja. Några pysspyss- och toffelfraser senare står det mig upp i halsen och jag längtar ut. Frisk luft. Jag behöver frisk luft, en ny hjärna och dig ur ekvationen. Omsättningstillgångar - varulager. Om ni har sett avsnittet i "How I met your mother" då Robin och Ted försöker ha en rent sexuell relation (för att undvika att bråka) och Barney, som i hemlighet är kär i Robin blir alldeles utom sig och försöker hålla all denna frustration inne. Så känner jag mig... på ytan kolugn men där under bubblar det. Det kan bubbla ilska, det kan bubbla sorg. Ibland bubblar det rent hat, och ibland bubblar det över i tårar, men inte ofta. Inte ofta längre alls. Jag önskar att jag också kunde slänga en tv i marken varje gång det kokade över.

Jag tror mig jämt ha kommit så långt och ibland känns det verkligen så. Nytt liv, nya vänner, nya studier, nya erfarenheter och nog nya känslor. Det gör mig nöjd. Sen ibland, som kanske en lördagkväll hemma slår det slint. Mina tankar går alltid till dig först när jag vaknar. När ett sms plingar med sin närvaro önskar jag det vore från dig. När jag hör steg utanför dörren och de få gånger någon faktiskt ringer på får jag för små korta ögonblick för mig att det är du. Varje gång jag går till skolan tänker jag på bråddgatan och hur vi brukade plugga tillsammans. Varje gång jag lyxar till min frukost tänker jag på våra mysiga diton hemma i din soffa. Jag gjorde mangosmoothie här om dagen och vem tänkte jag på? precis. När jag går till gymmet tänker jag på hur vi brukade motivera varandra att gå dit. Du ville ha rutor på magen och jag tyckte du var fin som du var. Du trodde aldrig på mig. Och så somrarna... de som gör att man känner att man lever. Då vi skulle uppleva allt och för en gångs skull ha tid att umgås. Alla stora planer som fanns. Alla skånska regniga vägar och koppar kaffe vi inte hann uppleva. Minns du när vi spontant planerade hur vår lägenhet skulle se ut? Nåväl, det var oktober 2007, och jag befarar att jag kanske inte längre existerar i vare sig ditt känsloregister eller minne. (plats för väldigt ledsen smiley).

Feels like you're dying.
Please, don't.

Tough luck.