tänk om jag ångrar mig.

Och någonstans tänker jag att det gör ont i dig med, i en kropp och ett huvud som fortfarande maler tankar. Åtminstone inbillar jag mig att det gör det, ty det lindrar smärtan i mig.

Och kan inte Lasse sluta skriva texter som berör, som träffar mitt i prick och lämnar en med tankarna från förr. What to hate and what to love.

Men nej, jag rycker upp mig och ser framåt. Jag går vidare, men glömmer aldrig ditt ansikte. Kärlek och hat flyter samman och hur mycket jag än vill kommer jag aldrig hata dig såsom jag kanske borde.

Vi drack glögg på din balkong och du skulle aldrig lämna mig.
Tänk om jag ångrar mig... och sen ångar mig igen?