Saknar någon så mycket att det gör ont i hjärtat. I mina tankar finns du jämt, men jag måste tänka på mig själv nu. Det kändes som en jättegod idé för några dagar sedan, men att sedan ta steget helt ut, känns som att gå på lina. Knuffar du mig så faller jag, givetvis... och tystnaden är öronbedövande.
Jag hoppas den här hösten är vad vi båda behöver.
Tyskland tar väl hand om mig och det finns mycket att hitta på.
En tidig natt.
Tschüss
lördag 25 september 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)