energitjuv

Det är en enda stor känslostorm i mitt huvud, blandat med studielivets alla måsten, alla sociala måsten och så livets måsten i stort. När man mår dåligt är det svårt att finna motivation till allt annat, förutom just det sjunkande skeppet. Har du inte lärt dig av tidigare misstag, säg? Det ger inget att älta sägs det, men ändå fortsätter jag pina mig själv genom att gå igenom gamla minnen, om och om igen. Fast bättre har det blivit. Halveringstiden är ner på ett halvår, kanske.

Någon sa att jag skulle sluta begära bra saker från någon som beter sig dåligt. Att jag inte borde vilja vara vän med någon som är feg och dum utan någon som är fin och bra. Det låter så enkelt, och jag önskar jag kunde stänga av och gå vidare. Se dig för vad du är just nu. Bara så där. Gå vidare. Vet ibland inte om jag ska hata, tycka synd om, eller bara älska. Jag vet förövrigt inte om en sång kommer ändra något om hur jag känner. Om texten var ett budskap vet jag inte om jag ska bli arg, ledsen eller glad. Föredrar ord från din mun. Vill helst bara spola tillbaka tiden just nu. Till innan jag träffade dig, eller efter, vet jag fortfarande inte.