Integraler & teckensnitt

energitjuv

2010-12-07T00:13:00.004+01:00

Det är en enda stor känslostorm i mitt huvud, blandat med studielivets alla måsten, alla sociala måsten och så livets måsten i stort. När man mår dåligt är det svårt att finna motivation till allt annat, förutom just det sjunkande skeppet. Har du inte lärt dig av tidigare misstag, säg? Det ger inget att älta sägs det, men ändå fortsätter jag pina mig själv genom att gå igenom gamla minnen, om och om igen. Fast bättre har det blivit. Halveringstiden är ner på ett halvår, kanske.

Någon sa att jag skulle sluta begära bra saker från någon som beter sig dåligt. Att jag inte borde vilja vara vän med någon som är feg och dum utan någon som är fin och bra. Det låter så enkelt, och jag önskar jag kunde stänga av och gå vidare. Se dig för vad du är just nu. Bara så där. Gå vidare. Vet ibland inte om jag ska hata, tycka synd om, eller bara älska. Jag vet förövrigt inte om en sång kommer ändra något om hur jag känner. Om texten var ett budskap vet jag inte om jag ska bli arg, ledsen eller glad. Föredrar ord från din mun. Vill helst bara spola tillbaka tiden just nu. Till innan jag träffade dig, eller efter, vet jag fortfarande inte.

genom eld

2010-10-13T00:02:00.002+02:00

To look life in the face
Always,
to look life in the face
And to know it,
for what it is
At last, to know it
To love it
for what it is
And then
to put it away

Always the hours between us
Always the love

beslut x2

2010-10-11T20:18:00.005+02:00

Det känns som att allt jag skriver här kommer utav sorg. Jag har haft några svåra år nu. Svåra år som jag trodde jag skulle kunna lägga bakom mig... men saker, ja didn't turn out the way I wanted them to. Han gjorde slut. Jaha. Det är så mycket mer man river upp och behöver lämna bakom sig när någon gör slut, än bara just den personen i fråga. Det känns som en ocean av tid, hyllmeter med minnen och sms.

Men nej, det är inte hans fel. Jag avskyr när folk säger: "Han är ett svin och inte värd dig. Du kan göra bättre" när man berättar vad som hänt. Nej, att göra slut är inte att vara en idiot. Det är så enkelspårigt att jag blir ledsen. I had my share in it... jag bidrog, var orsaken, det onda, det som gjorde ont. Jag vet att jag kan vara bättre, må bättre, för oss båda, men just nu är det över. Just nu får jag acceptera läget för vad det är; crappy. Det kanske går att bygga något nytt senare, vi får se... en vacker dag.

Tschüss
/C

beslutet

2010-09-25T23:31:00.000+02:00

Saknar någon så mycket att det gör ont i hjärtat. I mina tankar finns du jämt, men jag måste tänka på mig själv nu. Det kändes som en jättegod idé för några dagar sedan, men att sedan ta steget helt ut, känns som att gå på lina. Knuffar du mig så faller jag, givetvis... och tystnaden är öronbedövande.

Jag hoppas den här hösten är vad vi båda behöver.
Tyskland tar väl hand om mig och det finns mycket att hitta på.

En tidig natt.
Tschüss

Rösta!

2010-08-22T02:21:00.001+02:00

Rösta på Eriks bidrag. Do it:

http://elskap.fortumkampanj.se/erik-otterman.aspx

Cheers!

under rug swept

2009-12-02T09:36:00.003+01:00

Känns som en lättnad att jag valde att inte gå på MidsommarPhesten. Jag har gjort den alla år och det är dags att sluta, även om mininet av den fortfarande är förstört från förra året. Känns befriande att slippa se dig så pass mycket det bara går, så det var ett bra val att dra till London i helgen istället. Det ska bli tokigt mycket shopping. Galet vad jag längtar :-)

Marc Jacobs, here I come!

once you know what love is...

2009-11-12T00:08:00.003+01:00

Du kan hålla mig blockerad. Jag antar att när jag sa att du alltid skulle ha en plats i mitt hjärta så ljög jag. Du bleknar och du blir jämställd med likgiltigheten, tyvärr. Det är synd.

Nu ägnar min hjärna (och hjärta) sig åt att tänka på J1 och J2. Två helt olika människor med så olika personligheter, men som jag tycker om lika mycket. Lyxproblem. Vem satsar man på? Långdistansförhållanden har jag dock aldrig varit mycket för. Om det är Bangkok eller Stockholm spelar ingen roll just nu.

Timo Räisänen - Didn't we almost have it all

Kom hem nu.

weep for yourself my man

2009-10-22T23:39:00.004+02:00

Fniss, du är hopplöst efter gumman! Ur alla möjliga tänkbara aspekter. Nej nej nej, det är inte ok. Inte ok någonstans. Mina ögon blöder och reklamen fullkomligt skriker: titta vad LYCKLIG jag är, jag lovar!

Bara sluta, det är pinsamt.

Mumford & Sons ljuva stämmor ljuder ur mina högtalare, om och om igen. Inte bara är han snygg, han kan sjunga också! Ja, ni som har bra musiksmak kommer gilla detta, men det är nog inget för er vars favoritmusik är ruggugglan. Lyssna framförallt på: Little Lion Man, Thistle & Weeds samt White Blank Page.

Längtar till helgen då vår fina sittning äger rum. Min klänning kommer vara vacker, mina vänner fina och maten god... så nisse kommer bli blott en fläck under mina bruno maglis!
Sen längtar jag till nästa helg, stockholm och johan :) Den kommer bli göööörbra!

Bisous

tänk om jag ångrar mig.

2009-09-24T21:45:00.005+02:00

Och någonstans tänker jag att det gör ont i dig med, i en kropp och ett huvud som fortfarande maler tankar. Åtminstone inbillar jag mig att det gör det, ty det lindrar smärtan i mig.

Och kan inte Lasse sluta skriva texter som berör, som träffar mitt i prick och lämnar en med tankarna från förr. What to hate and what to love.

Men nej, jag rycker upp mig och ser framåt. Jag går vidare, men glömmer aldrig ditt ansikte. Kärlek och hat flyter samman och hur mycket jag än vill kommer jag aldrig hata dig såsom jag kanske borde.

Vi drack glögg på din balkong och du skulle aldrig lämna mig.
Tänk om jag ångrar mig... och sen ångar mig igen?

idag.

2009-09-18T16:42:00.002+02:00

Nej honey, det är inget självporträtt - det är bara ett porträtt.

Ikväll är det fest. Jag sitter här, lyssnar på Laleh, beundrar mina nya vintage-skinnskor och bara njuter. Nya foton är uppsatta, powergodis på väggarna och en och annan röra på skrivbordet. Jag känner mig som ny. Nu ska jag bara sälja micron, ge bort en tisha, sälja lite prylar, så kan jag äntligen känna mig fri. Du har fått vad du förtjänar, och du vet mycket väl vad du förlorat för all framtid.

You can't buy style.

Peace.

sugar-baby with your champagne eyes

2009-08-08T01:12:00.002+02:00

Oh sweet thing, sweet thing
My, my, my, my, my sweet thing
And I shall drive my chariot
down your streets and cry
'Hey, it's me, I'm dynamite
and I don't know why
'And you shall take me strongly
in your arms again
And I will not remember
that I ever felt the pain
We shall walk and talk
in gardens all misty and wet with rain
And I will never, never, never
grow so old again

peace & love

2009-07-03T11:42:00.010+02:00

Underbart att ni saknar att jag skriver. Mer sånt! Har haft en helt fantastisk juni. Har varit på Life Leader Academys sommarinternatkurs i två veckor, vilka varit bland de bästa två veckorna i mitt liv (släng er i väggen ni andra). Har träffat 14 underbara tjejer; smarta, vackra och starka. Tre fantastiska ledare som gett en fullkomlig uppmärksamt twentyfour-seven. Det känns värdelöst att berätta om detta eftersom inga ord gör upplevelsen rättvisa. Har också sakteligen börjat dra lappar från power-godispåsen - vissa stunder behöver man helt enkelt some empowerment.

Sen jag kom hem har jag hunnit med middag med Celeste och Ida på Mamas & Tapas, lunch med brudarna från kursen, shopping x2 och en del sola och bada. Det är underbart att slippa sommarjobba!

Framöver blir det en vecka i Oslo med söta, några dagar i härliga Hamburgsund, en hel del slappande på vackra Österlen och förhoppningsvis segling! (både i Stockholms skärgård och Bohusläns). Hittills håller sommaren löftet om att bli den bästa någonsin! Keep it up.

Och ni som inte har något bättre för er än att skriva en massa värdelöst dravel här... ni är så tragiskt genomskinliga att jag tycker synd om er.

Bisous.

plus och minus

2009-05-12T22:25:00.008+02:00

Jag slutar aldrig förbluffas över denna någons val av kläder. Uhm, det måste varit rejält mörkt för att ta på sig något så fel en sådan skön grön kväll. Eller för att inte tala om det syntetiska turkosa fyndet på Scala/Manhattan/whatever från vadå, 97? Hihi. Det finns en del saker som inte en jävel kan förneka. Underbart skifte i helgen som slutade i någon slags dimma på trappan. Vaknade med mascara-klet kring ögonen och ett helt sahara i munnen och insåg att sist det hände bodde jag på vattentornet. Måste varit en bra kväll med andra ord, eller kanske mest udda. Jag minns det inte vilket som ^^ Dags att återgå till duggapluggandet som kanske kommer sluta i duggakuggande om jag inte skärper mig.

Gah, i övrigt har jag gått och blivit mac-skadad. Det där satans påfundet från Apple alltså. De har förstört mitt pc-tänk, haha. Alltså, vad är det på folk på denna utbildning och Mac? det är så det kliar i hela kroppen när jag tänker på det. Nog att det är mac man använder i branschen och yada yada, men hur har de tänkt gällande användargränssnittet egentligen? Visst, snygga som få men så jäkla överreklamerade och hypade att jag tvärtemot, inte vill köpa en. Well, till saken hör att jag (givetvis) använder min pc till vardags (ihopbyggd tillsammans med min käre far, ingenjören) och följaktligen behöver växla tänk när jag sätter mig i pub-labbet. Men så, igårkväll när jag skulle skriva "@" på min pc så gick det inte. Hjärnsläpp! Hur gör man?! För i helvete, helvete, helvete jävla mac!

det ekar

2009-05-05T01:03:00.005+02:00

Haha, det finns några underbart enkelspåriga tomtar i etern som gör min vardag lite roligare. Tack för det. Uppskattad är han men hämnden är inte den. Det abstarkta är svårt att greppa med rudimentär kunskap. Men jag är glad att jag roar folk . Och att norrköpings studentliv är engagerade i mitt privatliv och att de håller sig uppdaterade tycker jag är strongt! Härligt att höra.

Puss!

it's your loss

2009-04-26T13:06:00.007+02:00

Har lagt ytterligare en hektisk vecka bakom mig. De senaste tre dagarna har dock varit underbara. Mini-Hoben i torsdags var galet rolig, och att du skäms är bara bra. Det borde du. Det var långbord och öl för hela slanten, och vilket skålande sen. Vi ägde stället i tyskhet! Sen att en och annan sejdel gick sönder var en annan femma. När kalaset var slut gick jag och Riikka hem och hade "efterfest", vilket innebar att prata fram till kl 4 på morgonen och gråta lite. Det är vid sådana stunder man inser att gamla "vänner" gått ur ens liv och lämnat plats för riktiga vänner. Riktiga och ärliga och alldeles underbara. Ja, det är onekligen så. Du och jag betydde så lite att du valde att gå, och en sådan människa kan aldrg ha varit min vän från första början.

Fredagen var också allmänt skön utan att det hände något speciellt. Träning, lite skolarbete och så en kaffe i solen på det. På kvällen gjorde jag mig själv supersnygg i Photoshop och man blir faktiskt lite ledsen då man inser att man faktiskt inte ser ut så. Det var längesen jag haft en så skön och lugn kväll ensam hemma och den där ångesten som annars kan krypa sig på hade gått och lagt sig tidigt.

På lördag var vi ute vid havet. Ja alltså, havet var det ju även om man inte såg horisonten på det :) Det var cykel och longboard ut och sen picknick på en filt vid klipporna. En del badade, andra grillade och en tredje försökte plugga. Senare på dagen var det pub-labbet som gällde och istället för att göra mig snygg blev jag bara fulare. 90 år gammal är svårare än man tror. För att avsluta en fin dag gick vi till Pappa Grappa för en himmelskt god pizza och vandrade sedan vidare till Bishops Arms för en, och kanske två öl.

Och nu sitter man här lite arg över att man försummat pluggandet ända till dagen innan duggan. Men, oh bother! Det kommer gå fint ändå, det vet jag. Jag kanske dessutom fått upp ögonen för en ny människa denna vecka. Jag ska ge det ett försök.

Just nu: Detektivbyrån - Kärlekens alla färjor

Bisous.

förfärligt förfall

2009-04-21T14:59:00.003+02:00

Det är svårt att se någon förfalla på det här sättet. Någon man känt så väl, någon som känt varje liten del av dig och som tyckt om varje liten del av dig som nu bara hyser en massa hat. Och till vilken anledning, och till vilken nytta? Jag är så över detta kalla krig, dags att inse att du är förevigt förlorad.

how did we get from saying I love you

2009-04-19T02:17:00.006+02:00

"It's a cold day for September" was all I thought to say,
when I saw you on the street the other day
And has something changed between us,
all the talk we made was small
But what do you say to someone
when they've heard you say it all?
It's an awkward conversation, in a most peculiar way

How did we get from saying "I love you" to "I'll see you 'round someday"
How did we get from saying "I love you" to "I'll see you 'round someday"

It seemed like only days ago, we had so much to say
Did we take it all for granted,
Did it all get thrown away
"It calls for rain this afternoon", you finally replied
And there was such a stuttering silence,
that I felt my mouth go dry
We'll just talk about the weather,
cause there's not much more to say

How did we get from saying "I love you" to "I'll see you 'round someday"
How did we get from saying "I love you" to "I'll see you 'round someday"

Has all the ice been broken,
all our surfaces been scratched
Have all the words been spoken,
have we finally met our match
Cause it's an awkward conversation, in a most peculiar way

How did we get from saying "I love you" to "I'll see you 'round someday"

contradictory cut

2009-03-31T20:07:00.008+02:00

Ibland.
Ibland spelar det helt enkelt inte någon roll hur underbar dag man än haft. Eller hur underbar man än känner sig i den ljusa kvällen på väg hem från skolan. Våren är på intåg och hela dagen har varit allmänt skön. Men. Ibland bara kommer något annat ivägen. Ditt namn överallt på skärmen bränner små små hål genom tyget på min kofta. Jag vet inte varför jag genomlider helvete för någon annan som inte gör det samma för mig.

Jag har för lite tålamod för mitt eget bästa, och det är det jag fallit på tidigare. Håll käften och bit ihop. Jag andas bara lite för att hålla mig flytande till dess att jag har fast mark under fötterna igen. Må det komma snart, annars kreverar jag i en hög någonstans. Jag kan fortarande inte förstå vad som kan gå så fatalt fel att man stänger av all kommunikation.

Är det bara jag som minns middagsförberedelser i din lägenhet, picknick i soffan en regnig valborg eller lyxiga frukostar på ditt vardagsrumsgolv... Varför är det jag som minns de där skratten och du de där tårarna. (and I think I'm just as torn inside).

Det kliar i mina fingrar och jag väntar väl bara på ett mirakel skulle jag tro. Miraklet att få tillbaka mina bästa vän. Meanwhile har jag blivit inbjuden till bröllop i augusti vilket ska bli helt fantastiskt. Allt jag upplevt är 3 dop och 3 begravningar och det räcker gott och väl på den fronten. Jag har hört om brudens klänningsletande och hur fånigt man än tycker det är kommer jag säkert stå där själv en dag. Fast å andra sidan, jag är ju jämt på jakt efter de mest perfekta plaggen. Övning ger färdighet!

Just nu: Missy Higgins - Where I stood

a penny for your thoughts

2009-03-27T12:46:00.008+01:00

Det är sant som du säger. Folk försvinner alltid ur ens liv. Hjälplöst sitter man och tittar på medan den ena efter den andra passerar och blir något suddigt ute i ögonvrån. Som en nagel i ögat, fast ändå inte. Jag har haft en del människor i mitt liv tidigare som jag aldrig riktigt trodde skulle försvinna. One by one they came and one by one they left. När jag var liten var jag en sådan där obrydd liten flicka som inte hade mycket huvudbry alls. Min barndomskompis och då allra vackraste vän och jag växte ifrån varandra. Det var jobbigt och svårt men något jag kom över. Jag minns inte hur eller när, men ändå.

Men. Att glida ifrån sin bästa vän i mer vuxen ålder, en vän som varit och betytt hela världen, som varit den fasta punkten i tillvaron, på grund av orsaker som bråk och gråt, omognad och missförstånd... då känns det genast annorlunda. När man tror att limmet aldrig någonsin kommer hålla en gång till; då gör det banne mig ont. Ibland önskar jag att folk var lika förlåtande som jag, kunde ha lika mycket överseende. Jag kanske är för naiv, men jag väljer i alla fall att vara det, medvetet.

Jag förstod aldrig riktigt vad du sa. Eller, jag lyssnade och förstod och nickade, men begrep aldrig varför det var du och enbart du som fick manövrera trådarna. Jag... jag borde väl också vara ledsen och arg, som du. Och det är jag, fastän jag inte får. Jag vet faktiskt inte vad jag gjort för att åstadkomma denna sena ilska och på sätt och vis blir jag själv arg att jag alltid tas ifrån rätten att förlåta. Helt oväntat blev jag ytterligare en gång tvingad att agera syndabock. Har du glömt allt du utsatte mig för? Men jag får aldrig förlåta... och om jag på något vänster får så är jag aldrig sen att ge folk en till chans. Kanske blåögt, men hellre det... tror jag. Vi har utsatt varandra för mycket och borde båda få chansen att förlåta och bli förlåtna... men det är bara jag som vackert får vänta på något jag inte riktigt förstår varför jag väntar på.

Jag vet inte varför,
men du kommer alltid betyda allt.

Allt.

some of this, some of that

2009-03-20T22:36:00.007+01:00

En intressant vecka har passerat må jag säga. Tisdagens tenta följdes av italiensk vinafton (läs: vinprovning). När man ska ordna sådana här tillställningar bör man ha någon att rådfråga om kvällens attraktioner, så att säga. Jag ringde fadern som med glädje gav mig tips om både vin och småplock.

Vinerna blev:
Barbera d'Alba
Valpolicella Classico
Marsala Superiore

Till det hade vi både charkuterier och ost. Senare mynnade kvällen ut i ett virrvarr av röda trikådräkter, Fantasia, gamla klassiker på youtube, insektsdiskussioner och fotosessioner.

Ja, och rätt som det var befinner jag mig i huvudstaden igen. Såg ingen mindre än Antony and the Johnsons igårkväll och det finns väl inga ord som kan beskriva den konserten. Hans röst är änglalik. Trodde kanske att det skulle bli för smärtsamt, men det fanns inga sådana känslor på Cirkus den kvällen. Tack för det.

Imorgon ska jag få mitt shoppingsug stillat. I värsta fall blir det bara titta och inte köpa. Libanesiskt blir det till middag i alla fall om m&p orkar ta sig in till stan. Vi får se, vi får se. Söndagen ska jag ägna åt att lägga upp en klänning som jag hoppas ska bli användbar igen. Kanske blir det en dag med Stieg Larsson i sängen också, vem vet.

Och ibland, när jag inte kan beskriva det som känns; vad, när, hur och varför... då är det bra med låtar och dess lyrik. Så här kommer kvällens: Ben Folds - Luckiest. Jag minns en kväll speciellt. Vi städade hela dagen och du hjälpte snällt till. Sa jag nånsin tack? jaja. Jo, utflyttandet från Bråddgatan 44 och jag putsade ihärdigt mina dammiga fönster. Plötsligt hör man det vackra pianointrot ljuda från högtalarna och jag vet så väl vad som kommer hända. Jag vänder mig om och ser dig sitta och gråta tyst. Endast dina ögon avslöjade dig. Då kände jag hur ångesten inför studieuppehållet för första gången gjorde sig giltig. Jag ville krama dig för all framtid och bara finnas kvar. Sitta kvar med eftermiddagssolen skinandes in genom klasklar ruta och bara dras med. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket ibland, det bara är så.

Gonatt Stockholm,
och bisous.

som jag hade dig förut

2009-03-14T23:00:00.016+01:00

Kräks lite ibland. Så där på måfå. Man gör saker man inte borde och sen önskar man att de aldrig blivit gjorda. Jo, jag tackar ja. Några pysspyss- och toffelfraser senare står det mig upp i halsen och jag längtar ut. Frisk luft. Jag behöver frisk luft, en ny hjärna och dig ur ekvationen. Omsättningstillgångar - varulager. Om ni har sett avsnittet i "How I met your mother" då Robin och Ted försöker ha en rent sexuell relation (för att undvika att bråka) och Barney, som i hemlighet är kär i Robin blir alldeles utom sig och försöker hålla all denna frustration inne. Så känner jag mig... på ytan kolugn men där under bubblar det. Det kan bubbla ilska, det kan bubbla sorg. Ibland bubblar det rent hat, och ibland bubblar det över i tårar, men inte ofta. Inte ofta längre alls. Jag önskar att jag också kunde slänga en tv i marken varje gång det kokade över.

Jag tror mig jämt ha kommit så långt och ibland känns det verkligen så. Nytt liv, nya vänner, nya studier, nya erfarenheter och nog nya känslor. Det gör mig nöjd. Sen ibland, som kanske en lördagkväll hemma slår det slint. Mina tankar går alltid till dig först när jag vaknar. När ett sms plingar med sin närvaro önskar jag det vore från dig. När jag hör steg utanför dörren och de få gånger någon faktiskt ringer på får jag för små korta ögonblick för mig att det är du. Varje gång jag går till skolan tänker jag på bråddgatan och hur vi brukade plugga tillsammans. Varje gång jag lyxar till min frukost tänker jag på våra mysiga diton hemma i din soffa. Jag gjorde mangosmoothie här om dagen och vem tänkte jag på? precis. När jag går till gymmet tänker jag på hur vi brukade motivera varandra att gå dit. Du ville ha rutor på magen och jag tyckte du var fin som du var. Du trodde aldrig på mig. Och så somrarna... de som gör att man känner att man lever. Då vi skulle uppleva allt och för en gångs skull ha tid att umgås. Alla stora planer som fanns. Alla skånska regniga vägar och koppar kaffe vi inte hann uppleva. Minns du när vi spontant planerade hur vår lägenhet skulle se ut? Nåväl, det var oktober 2007, och jag befarar att jag kanske inte längre existerar i vare sig ditt känsloregister eller minne. (plats för väldigt ledsen smiley).

Feels like you're dying.
Please, don't.

Tough luck.

rödvin & ekonomi

2009-03-13T20:44:00.006+01:00

Det är lite udda. På något sätt. Jag längtar verkligen efter att få skriva ibland, som nu, men samtidigt tränger sig prestationsångesten på. Vad ska jag skriva om? vem kommer läsa det? kommer någon över huvud taget läsa det? Då och då måste jag banka in i huvudet att det är mig det handlar om. Jag skriver ju för mig själv, för att ventilera saker som kanske inte annars blir sagda, vad vet jag. Hur kan huvudet kännas fullt med tankar men tomt på innehåll på en och samma gång? Min hjärna spricker men det finns inte alltid så mycket att säga inte.

Idag var en sån där dag då jag bara kände mig ful och dum. Dessa är de värsta dagarna... varken snygg eller smart, bara hungrig. Öh. Påminde på något sätt om dig och våra stunder då jag helt plötsligt kunde fara ut och sätta mig i ett hörn och gråta. Gråta över något som inte existerade och ett tomrum som egentligen inte var något annat än dålig självkänsla. Nåväl... morgondagen blir säkerligen bättre.

Att komma ihåg inför tentan:

Totally +
Screwed -
In -
'K'nomics +

Måste förövrigt skaffa mig ett par riktiga rödvinsglas. Inte försvarsbart att dricka rött vin (eller något vin över huvud taget btw) ur mugg, obs!)

som en tragedi

2009-03-10T19:47:00.002+01:00

Det är exakt detta jag saknat. Att kunna skriva när jag vill, hur jag vill, för mig själv, för andra. För dig, för mig. För oss. För saknaden, för vemodet, för glädjen och för tårarna av skratt eller varför inte för skrattet som blivit till gråt. Men ibland får jag prestationsångest och det svartnar framför ögonen. Jag behöver inspiration, behöver musik, vackra toner och vackra texter fint komponerade till en helhet som gör att allt jag känner vill komma ut. Kan komma ut. Och ibland, ja. Så, så vet jag helt enkelt inte.

Mycket av vad jag känner nu är som en oändlig mix av glädje och sorg. Ibland som i en berg- och dalbana, men ibland på samma gång. Förvirrande. Jag försöker börja om mitt liv, vilket jag lyckats med rätt skapligt. Och jag skrattar och jag ler. Lär känna nya underbara människor från gud vet var, pluggar en utomordentligt grym utbildning, känner mig omtyckt igen. Är den gamla Camilla fast i ny tappning. Gladare, mer extrovert och inte lika rädd för livet. Hör du? Extrovert. Inte lika rädd att lämna saker bakom mig, inte lika rädd vid tanken av att inte ha dig i mitt liv. Men. Försöker stanna kvar i det förflutna, försöker stanna kvar med dig, försöker hålla dig kvar vid mig. Vill vara kvar i det självdestruktiva och utan att motivera hysa stark motvilja mot allt som inte går min väg. Men du och jag i detta här och nu är ett sjunkande skepp. Save yourself sa du och la på luren med en smäll. Kvar stod jag, som i världens mest sorgliga filmslut, och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det som är mest beklagligt är att du går miste om en ny början, en vändpunkt. Det du alltid önskat finns konkret framför dig, men du ser bara haveriet. Haveriet som inträffade för så längesen att jag slutat räkna och du... du har bara slutit ditt hjärta. Som den där musslan på stranden. Precis så.

Jag vill inte vara den som är den. Men det är sant, det är vad jag är och det är den jag behöver vara ett tag till. Jag tänker inte lämna dig och du finns ännu kvar hos mig. Jag drömde en underlig dröm om dig här om natten där vi var vänner igen. Ibland förbannar jag mig själv över att jag inte kan beskriva allt jag känner i ord. Om du skulle kunna känna vad jag känner, skulle du förstå då? Jag vänder ut och in på mig själv, slår upp synonymer i mängder och försöker tydliggöra vad det är jag menar; på ett sätt, på två sätt, på sjutton sätt. Förstår du nu då? Inte. Vemod, tomhetskänsla, brist, frånvaro, avsaknad, sorg och längtan... jag kan inga fler synonymer till saknad. Jag kan inte förklara mer än att det här är fel. Fel fel fel. Oriktigt, tokigt, galet, orätt, inkorrekt, falskt. Vi är falska mot oss själva.

Nej, jag ger inte upp på dig även om du gett upp på mig. Jag vet att det finns tid framöver att gottgöra saker på, för oss båda. Jag vet att ord yttrade i ilska inte är något man känner för all evig framtid. Du är en fin människa och jag vill alltid se dig så. Det är ju alltid du och jag. Bill och Bull. Piff och Puff. Hans och Greta?

Just nu: Hajen - Scapegoat
http://www.myspace.com/hajensmyspace

Något nytt

2009-03-09T23:40:00.000+01:00

Nattlig premiär.

Kände ett sugande efter att börja skriva igen även om detta med att blogga är nytt för mig. Inte att läsa dårå, utan att skriva själv. Med lite skräckblandad förtjusning börjar detta, mitt nya äventyr.

Och som den GDK:are jag mot alla odds blivit är urvalet av teckensnitt motbjudande. Haha! Så förlåt mig, ty jag har syndat i teckensnittsdjungeln.

Amen.